Ibland stöter man på människor som undrar varför jag gillar whisky så mycket.

Helt legitim undran såklart och förklaringen är inte självklar men jag ger ett försök med hjälp av en bortglömd flaska.

Längst inne i skåpet stod den. Bakom sina syskons flasktuber hade den gömt sig. Jag hade faktiskt glömt bort denna flaska och blev såklart positivt överraskad.
Jag minns fortfarande inte var jag köpte den men whiskylistan säger 2007 så det bör ha varit på Heathrow efter en Skottlandsresa. Old Bothwell Single Cask Port Ellen, 25 år gammal, destillerad 1982, året innan destillationspannorna tystnade för evigt.

Mer än fem år i mitt skåp bakom två kartonger ska ingen flaska behöva uppleva. Korken fick lämna sin trygga fattning med ett svagt plopp.

Det första som möter mig är en otrolig doft. Jag blir översköljd med mängder av äpplen, menthol/eukalyptus som jag ofta hittar i gammal Port Ellen och en artig rökighet som istället för att attackera doftsinnena, hälsar uppfostrat för att sedan försvinna. Det finns också massor av gröna kulor i doften, ni vet de där gigantiska gelegodisarna som föräldrarna envisades med att köpa hem på julen. Var blev de förresten av? När jag sedan smakar blir jag besviken. Vad var detta? Försvann denna whiskyn bara? Ungefär så långt hinner jag tänka innan smaken knackar på dörren och presenterar sig med full kraft. Den behövde lite tid. Minnena tar mig tillbaka till första gången på Islay 2002, utanför Port Ellens ruiner, som då fortfarande innehöll sina destillationspannor. Vi drack Port Ellen, vilken har jag ingen aning om, och lyssnade på destilleriets historia. Berättare var ingen mindre än Hamish Scott, destillerchef på Ardbeg mellan mitten 1960-talet tills 1977.

Smaken bjuder på masssor av härlig frukt, en finstämd rök och en enorm munkänsla. Det som slår mig mest är att alkoholen är helt försvunnen. Whiskyn håller 51% och den upplevs som 40% i munnen. Eftersmaken är lång och lämnar mig i samma euforiska sinnesstämning och med samma fåniga leende som första gången jag kysste den vackra kvinnan som sedermera skulle bli min fru. En whisky som behandlar alla sinnen och samtidigt ödmjukt berättar sin historia.

En aning utsvävat men i korthet sammanfattat vad whisky handlar om. Smakupplevelser, minnen, hantverk, historia och sinnesstämning.

Detta var en butelj, det finns hur många som helst att hänföras av. Därför gillar jag whisky!

(Visited 9 times, 1 visits today)