En ålderbestämd Ardbeg på hela 19 år som dessutom kommer att släppas i olika batcher varje år. Det låter ju fantastiskt, vi är ju inte bortskämda med äldre Ardbeg och även om 21, 22 och 23-åringen släpptes och var riktigt goda så kostade de också rätt styva pengar. Det gör väl i och för sig denna också tycker många (1799:-) men sett till vad destilleriet sannolikt skulle kunna ta för en OB 19 bast så får 1800 pix anses godkänt. Andra bloggar har gått in djupare på historiken bakom buteljeringen, jag tänker dyka direkt på whiskyn. Let´s go!

46,2%
Lagrad på amerikansk ek och olorosofat.

Doft:
Klassisk Ardbegrök fast mer finstämd. Diskret citrus (lime typ) långt bak, ganska stram rök som drar åt charkuterihållet. Efter ett tag kommer mineralitet. Strandnära dofter såsom tång och tjärat rep i bakgrunden. Känns vital och doftar snarare 10-12 år än 19.

Smak:
Nu så! Kryddig och härlig. Massor av gul frukt, aprikoser, ananas och plommon samsas med den ganska karaktäristiska Ardbeg-rökigheten. Jag slungas tillbaka till första islaybesöket 2002 direkt. Men…var är kroppen? Eftersmaken bjuder på lite lakrits, mer kryddrök och de där kakorna ”shortbread” som skottarna plockar fram så fort det ska ”fikas”. God whisky, dock är som sagt kroppen ganska tunn och det får man väl kanske skylla på buteljeringsstyrkan. Den klingar av på en vitpepparton följt av en ekvaniljton och kryddigheten känns nästan bara bak på tungan.

Välorkestrerat helt klart, jag hade dock velat önska mer oljighet/fyllighet/kropp, då hade det varit en riktigt stark kandidat till whiskyhyllan.

Nej, det blir nog tyvärr inget köp av denna för mig. God absolut, men hellre lägga en peng till och köpa Twenty One, den tyckter jag är extremt god.

(Besökt 667 gånger, 1 besök i dag.)