2011 hade jag förmånen att prova dessa tre rariteter sida vi sida. Överprisade flaskor på alla vis men ändå en trevlig provning. Här är resultatet:

Bowmore Gold 1964

Doft:
Överraskar på näsan. Grape, apelsin och lite vinösa toner. Bådar gott!

Smak:
Kryddig med svaga tanniner, krusbär, grape och exotiska toner. Trevlig!
Torr och lång eftersmak med bra frukttoner.

Mest balanserad av de tre (black, white och gold) från 1964. En synnerligen trevlig whisky. Smakar det så kostar det tyvärr. Gott är det men prislappen är helt utanför alla normala gränser.

Bowmore White 1964

Doft:
Stor doft! Toner av melon, torkad frukt och citrus. Känns fräsch!

Smak:
Drar lite åt det exotiska hållet. Cocos, banan och en exotisk fruktmix i skön harmoni.
Eftersmaken innehåller vanilj som sig bör, banankola och citrusmarmelad. Mycket trevlig! Tonar ut i diskreta ektoner och mynta.

Vital och fräsch för sin ålder. Otroligt god whisky. Priset måste ju också nämnas såklart. Detta är inget för oss vanliga dödliga. Bäst av de tre!

Bowmore Black 1964

Doft:
En kraftig doft slår mot näsan och toner av svarta vinbär, eukalyptus, torr sherry, valnöt och fat väller in. Stor doft!

Smak:
Mycket ekig. Torr palett och återigen kommer lite bitter valnöt. Sherry, kolagodis och en hel del tanniner finns också i registret. Lång eftersmak som sig bör med diskreta toner av viol, lakrits och en gräsig/vegetabilisk underton. Något bitter.

Har länge velat prova denna och hade enorma förväntningar. När man sansar sig lite och tänker efter så var den ungefär som man kunde räknat ut, överekad. Inte jättedålig men på gränsen till alldeles för mycket ektoner i destillatet. På inget vis anser jag denna whisky värd ett inköp annat än som en ren investering.

(Visited 13 times, 1 visits today)