Senaste gamlingen från Laphroaig hamnade i glaset denna regniga söndag.

44,4%

Doft:
Den klassiska lafferöken finns där, men ganska så diskret. Istället är det röda äpplen, exotisk frukt såsom ananas, vaniljtoner och en även en hint melon någonstans.  Efter ett tag i glaset blir den medicinala rökigheten tydligare även om det är långt ifrån de yngre buteljeringarna i kraft. Ganska så angenäm doft ändå.

Smak:
Smaken bjuder på mer fruktighet, men nu mera äppelkompott, lite nötter, chokladtoner/nougat/mandel. Rökinkokta apelsinskal med en lite kryddig finish. Eftersmaken är ganska lång och känns mest på sidorna i munnen. Smaken på tungan försvinner hyggligt snabbt.

Fatmixen i denna buteljering är quarter casks, ex-bourbon barrels och oloroso sherry butts.

Missförstå mig rätt nu, detta är gott absolut, en bra dram men jag hade högre förväntningar på den.
Som en del av Laphroaigs äldre släpp på senare år, 27 år, 30 år och även 32 år så har jag lite svårt att se vad denna var tänkt att tillföra i linan. De är ju tyvärr inte direkt gratis nån av dessa fyra ”gamlingar” även om många andra destillerier tar i ännu värre när man börjar närma sig 30 år.

Om man fick önska fritt:
Jag skulle vilja se en äldre Laffe på 55% eller högre, där brukar spriten leverera underverk.

(Besökt 243 gånger, 1 besök i dag.)