En liten sammanfattning om vår Islayresa i augusti 2017. Trots många besök hit är det fortfarande en härlig känsla som infinner sig när man landar på flygplatsen. Ett lugn i kroppen så att säga… ”you are now entering Islay time”. Vi besökte Islay mellan den 13-18 augusti, lite off season för whiskyindustrin då många precis kommit igång att producera efter en kortare silent season. Det hindrade oss dock inte från att prova en massa gott i lagerhusen och på det hela taget var det en fantastisk resa som vanligt även om solen var en rejäl bristvara.

Måndag 14/8

Vi rivstartar resan med Lagavulin Warehouse Experience på förmiddagen. Legendariska Iain och hans sidekick Paul är i högform och häller upp totalt sju olika drams för oss att prova i ett av Lagavulins Warehouses. Höjdpunkten blir en 51-åring, äldsta Lagavulin de har. Smaken är grym, pigg och vital och stor skillnad mot den gamla trötta #552 från 1966 som var ordentligt överlagrad. Detta fat är uttaget för Diageos direktörer sägs det. I alla fall ingen buteljering vi får se släppas till oss vanliga dödliga men väldigt trevligt att ha fått möjligheten att prova den.

Flaskor:

Lagavulin Jazz 2016

Fatprover:
Lagavulin 2012 – 5 år
Lagavulin 2004 – 13 år

Lagavulin 1998 – 19 år
Lagavulin 1993 – 24 år
Lagavulin 1982 – 35 år 
Lagavulin 1966 – 51 år

En fantastisk provning med mycket god whisky. Iain avslöjar också att det som vanligt kommer en ny Lagavulin Jazz 2017 i höst.

Efter besöket på Lagavulin tog vi oss till fots bort till grannen Ardbeg där vi beställde lunch. Jackie var på bra humör och lyckades trots full lunchservice och mängder med folk att rota rätt på varsin dram Oogling (eller young uigeadail som den eg. heter), en favorit sedan den släpptes. Mycket trevligt!

Tisdag 15/8

Caol Ila – Cask Strength Experience står på schemat. Vi tar oss till Caol Ila och deltager i deras fatprovning i det gamla tunnbinderiet som ligger i den byggnad som bevarades vid renoveringen på sjuttiotalet. Även om här nu mest ligger Lagavulin och vilar (Caol Ilas råsprit skeppas till fastlandet med tankbil) så kan man ana historiens vingslag. Fem olika drams smakas och jag måste säga att Caol Ila håller fanan extremt högt trots att de än så länge är öns största destilleri med kapacitet på nästan 6,5 miljoner liter per år.

Flaskor:
Caol Ila 17 år unpeated
Caol Ila Distillery Exclusive 2017

Fatprover:
Caol Ila 2006 – 11 år Bourbonfat
Caol Ila 1996 – 21 år Sherryfat
Caol Ila 1988 – 29 år Sherryfat (bäst i min gom, gammal sherrytung Caol Ila har något speciellt)

En intressant provning med en genomgående hög standard på whiskyn.

Onsdag 16/8

Turen har kommit till Beam Suntorys båda destillerier på ön. En kul dag med provning och rundtur på Laphroaig och Bowmore. Vi började förmiddagen på Laphroaig med en ingående rundtur och fatprovning i lagerhuset.

Fatprover:
Laphroaig 2006 – 11 år Bourbonfat (Makers Mark)
Laphroaig 2003 – 14 år Bourbonfat (Heaven Hill)
Laphroaig 2005 – 12 år (5 år på bourbonfat och 7 år på sherryfat, 250 liter)

Vi fick också möjligheten att lite inofficiellt prova den kommande 27-åringen. Den kommer troligtvis att släppas okt/nov och kosta ca 500-600 pund. Destilleriet visste inte närmare än så. Det var en väldigt trevlig dram, packad med citrusnoter, mild rökighet, oatcakes, menthol och marmeladsötma.

En annan intressant sak är Laphroaig, enligt guidens utsago, har fått godkänt en utökning av destilleriet där man kommer att fördubbla sin kapacitet. Renoveringen kommer ta ca 2,5 år och innebära 7 nya pannor och 6 nya washbacks, ett nytt besökscenter och eventuellt en ny mashtun. Kapaciteten efter detta kommer hamna på ca 7 miljoner liter årligen.

Senare på eftermiddagen svängde vi förbi Bowmore Distillery där vi tog en Craftsmens Tour som avslutades med lite fatprover i Warehouse no 1 samt ett par drams i deras stiliga lounge.

Flaskor:
Bowmore 12 år
Bowmore 25 år

Fatprover:
Bowmore 1998 – 19 år First Fill Bourbon
Bowmore 2002 – 15 år First Fill Sherry

Jag måste erkänna att Bowmore inte faller mig 100% i smaken nuförtiden. Whiskyn har fortfarande någon liten not som jag inte gillar. Bäst i linan var Bourbonfatet även om det inte övertygade fullt ut. Jag fick dessutom bekräftat att man använder antifoam, något man tidigare förnekat. Det stod 2 flaskor antifoam (tvål) på ett av deras washbacks helt öppet så det var inte mycket för guiden att mörka. Detta är till för att hålla nere skumbildningen som bildas vid fermenteringen och är ett ganska omdebatterat ämne i whiskykretsar. Nåväl, en givande dag helt klart även om Bowmores smakprofil på 70-talet är mycket mer tilltalande än dagens.

Torsdag 17/8

Inga inplanerade besök på torsdagen men vi passade på att ta oss till den gamla anrika lagerhusväggen i Port Ellen, något som har blivit lite tradition. Väl där provades Port Ellen 26 år från Duncan Taylor. Rarest of the rare 1983-2010, 54,6%. En väldigt trevlig dram. Häftigt att denna runnit ur panna 20 meter längre bort för ca 34 år sedan. Resten av dagen bjöd på ett par drams på härliga Islay Hotel i Port Ellen, som bara var ett ruckel första gången vi besökte ön 2002. Kul att se hur det utvecklats och byggts upp igen.

Under vår vistelse bodde vi på Bowmore Hotel, något som (även det) blivit lite tradition numera då vi har fått bra kontakt med ägarfamiljen. Hotellet har renoverat nästan alla sina rum nu och blivit mycket fräscht. Man har också troligen det största utbudet av islaywhiskys i baren även om lite äldre buteljeringar lyser med sin frånvaro. Tyvärr finns ej heller  Port Ellen i hyllorna men känner man att man är sugen på det och har bra med cash så är det inte mer än ett par hundra meter ner till Lochside och Duffies Bar, också den nyrenoverad. Där finns det lite exklusivare drams att köpa för den som önskar det.

Totalt blev det 43 olika provade whiskies, en massa mat och ännu mer regn under dessa dagar. En helt vanlig Islayresa med andra ord.

(Visited 10 times, 1 visits today)