Laphroaig firar som bekant sitt 200-årsjubileum i år 2015. I samband med detta gör 15-åringen comeback. Först lanserad någon gång på 80-talet och sedan lagd i malpåse 2008 för att ersattes av den nu så populära 18-åringen. Många har saknat 15-åringens lite mildare sida av Laphroaig och därför väljer man nu att återlansera denna legendar på 43% och med samma ”recept” som förut. Ryktet har väl egentligen florerat ett bra tag och det gläder mig att man nu valt att plocka upp denna trevliga buteljering igen.
72000 exemplar var releasen på och priset hamnade på ca 70 pund vid lanseringen.

Doft:
Lätt rök, söta ektoner, mycket fruktighet, framförallt tropisk frukt. När jag först öppnade flaskan var det dessutom klockrent Jodopax, ett hästliniment som mina föräldrar använde till sina hästar när jag var liten. Ni som vet vad Jodopax är tror jag kan relatera till det i denna doften. I övrigt så har denna inte alls den svulstiga rök som kännetecknar Laphroaig. En angenäm doft är det i vilket fall. Efter ett tag i glaset kommer de spröda kakorna ”Drömmar” fram och finishen i doften drar åt svartpeppar.

Smak:
Väldigt välbalanserad med en trevlig rökighet, om än något kammad och tillrättalagd.
Här finns inga spår av den råbarkade buse som Cask Strength bjuder oss på. Här är mer en stilig herre i en lite finare salong. Lite lakrits efter ett tag, äpple (ovanligt för Laphroaig, i alla fall för mig), mer frukt och precis som i doften, en liten ton av svartpeppar på slutet.

Trevlig dram minsann. Jag har alltid gillat 15-åringen och årets (2015) släpp är inget undantag. Möjligen har dess föregångare en del mer i paletten men det hindrar mig inte från att rekommendera denna buteljering om du söker en lite snällare sida av Laphroaig. Bra whisky helt enkelt!

(Besökt 49 gånger, 1 besök i dag.)