Vad är nu detta? En Travel Retail/Duty Free från Lagavulin?! Mig veterligen har det aldrig hänt förr och hardcore Lagavulinfans har varit mäkta stolta med att just så är fallet. Lagavulin är lite för fint för resehyllorna. Varför väljer man då att släppa en sådan buteljering nu? Jag vågar påstå att det stavas positionering och försäljningsvolym.

På en whiskymarknad där utbudet formligen exploderar både med nya destillerier och nya utgåvor från befintliga tror jag att man vill befästa sin marknadsandel och bryta ny mark mot den internationella konsumenten som faktiskt Travel Exclusive representerar.

Problemet med Travel Retail är att konsumenten där antingen är ute efter något nära 40% och något hyfsat vanligt eller något som är så dyrt och exklusivt att det är förunnat de riktigt rika. Givetvis hade single casks och häftigare buteljeringar sålt ut direkt också men det ger inte så mycket spridning om man tänker marknadsföringsmässigt som jag misstänker att man vill åt i detta fallet. Det kräver då en hyggligt basic buteljering, i ohyggligt stor upplaga, till en i sammanhanget rimlig peng för den breda massan som lika gärna kan välja en liter Caol Ila Moch till exempel.  Det finns ju ingen anledning för ett destilleri som Lagavulin, som redan är ett riktigt starkt varumärke,  att släppa en buteljering för den i stort sett ganska mediokra resemarknaden om man inte ser vinning i produktplacering eller ökad försäljning.

Marknadsdravlet kan vi förvisso skippa men here it goes:
Mannen bakom whiskyn, Diageo’s ”master of malts” Dr Craig Wilson, säger:
”Many people see Lagavulin as the definitive Islay malt and, like other members of the family, this new expression has a charming exuberance and full-on character. It is rich, intense and smoky, having spent time in American Oak casks, while a creamy smoothness and hint of spice shines through from its maturation in first-fill ex-bourbon casks.”

Jamen, det låter ju fint och bra det där.

Enligt uppgift är fatmixen refill bourbon och fat som har blivit hyvlade och nykolade invändigt.
Buteljeringen säljs exklusivt av kedjan Dufry vars affärsområde är Duty Free. Firman har 2300 butiker i 63 länder. Priset ligger på £50 för 70cl och styrkan är 43%.

Nåväl, djupdykning i glaset!

43%

Doft:
Helt ok doft, lite citrus, ung rök, kryddiga toner. Vanilj lite dolt, också råsocker blandat med en association till halstabletten ”Kungen av Danmark”. Blint skulle jag garanterat gissa Caol Ila. När man vet vad det är så är den ändå ganska lik Lagavulins 8-åring i doftbilden. Rätt så grön/vegetativ och ung arom bakom röken.

Smak:
Överlag en söt palett med snäll rök, tillrättalagt så det förslår. Fortfarande en del citrus, milda kryddor, lite åt anishållet. Tobaksrök efter ett tag. Rätt så tunn kropp men eftersmaken är längre än förväntat även om finishen känns urvattnad. Någonstans som att blanda 8-åringen med en Distillers Edition och vattna ner det hela lite grann. Absolut inte dålig men en ganska tråkig buteljering.

Inget jag plockar med mig hem från nästa flygresa men det är väldigt lätt att förstå utformningen av produkten till den marknad den är tänkt för.

Med det sagt så är detta en klockren buteljering för Travel Retail. Bra gjort Diageo, tror jag….

Tack till Ronny Wettervik för sample.

(Besökt 313 gånger, 1 besök i dag.)