Helt klart ett hack uppåt från vad destilleriet brukar släppa till Islay Jazz Festival, åtminstone vad gäller priset. Denna 21-åring kostade £395 per butelj och släpptes i en upplaga om 2004 stycken. Man kunde inledningsvis bara köpa den på plats på destilleriet men den har i efterhandeln dykt upp i de flesta auktionerna. Faten är Refill & Recharred American Oak Hogsheads.

50,9%

Doft:
Ganska citrusdriven rök med en hint av mint. Clementin, apelsin och citron finns i aromen, allt packat i en klassisk rökmatta á la Lagga. Torkade aprikoser och sotad persika. Vaniljtoner som sig bör. Intressant doft, mer fruktkompott och citrus än vad jag är van vid i Lagavulin.

Smak:
Härligt oljig munkänsla med stor kropp/fyllighet. Lite lugnare i frukten. Rätt mycket söta associationer, röda bär och aprikosmarmelad. Äppelkompott. Röken tuffar på och det är en liten skön pepprighet mot slutet. Lång eftersmak som klingar av på kryddig maltighet. Inte så dumt.

Känns lite sötare i smakbilden än vad man är van vid från destilleriet. En kul buteljering absolut, dock skulle jag nog säga att det finns både bättre och roligare Lagavulin, speciellt i denna prisklassen.

Lagavulin är ett av de destillerier som kan få fram äldre whisky som smakar ganska ungt. Missförstå mig rätt, det är i många fall ett bra betyg. Dessa 21 år är närmare 12-åringen i smaken och det är inget nedvärderande alls, snarare tvärtom. Slutligen, en bra dram, något dyr, något söt men ändå, får jag en till så tackar jag inte nej 🙂

Provningsglas: Glencairn Copita

En annan fundering…varför månglar marknadsavdelningen ut PR-bilder med mycket mörkare sprit än det i verkligheten är? Se exempel nedan. Googla också på Laphroaig 32 år. Exakt samma där.

(Besökt 193 gånger, 1 besök i dag.)