Ett lite annorlunda drag från just Lagavulin är att släppa en yngling. Som en del av 200-års jubileet 2016 så väljer man dock att börja årets buteljeringar med en 8-åring.
Intressant minst sagt från ett destilleri som anser sig behöva 16 år för att få fram sitt standarduttryck. Ålder är ju bara en siffra som bekant så låt oss se vad den levererar.

Doft:
Ganska maltdriven och lite ”gräddig” i doften. Punchig citrus med apelsin och citron i spetsen. Efter ett tag kommer lite kryddiga äpplen fram. Ung karaktär, doftar som en blandning mellan en yngre Laphroaig och en Kilchoman, vilket i och för sig inte är helt fel.

Smak:
Malten är med, likaså en trevlig rökighet. Kryddigheten finns också kvar och den drar nästan mot pepparhållet, påminner mig om Talisker för en kort stund.
Efter ett tag i munnen framträder lakritsgrodor, ni vet de där hårda karamellerna med salmiak på. Kul accent. Lite menthol på slutet. Kroppen är ganska stor och den täcker hela munnen. Eftersmaken är lång och värmande med en härlig röktouch.

Ung, ja absolut, men absolut inte dålig för det. En trevlig dram som visar en lite råare sida av Lagavulin, dock inte så kaxig som sin 12-åriga storebror, men helt klart värd sin 500-lapp i min bok.

(Visited 35 times, 1 visits today)