Så var den då äntligen här. Den beryktade Laphroaig 21 yrs för Friends of Laphroaig.
1994 var året det började. Destilleriet får mottaga The Royal Warrant av Prins Charles och man grundar Friends of Laphroaig.

Som destillerichef John Campbell hintade redan förra året så krävdes det ingen ingenjörsexamen för att räkna ut hur gammal jubileumsbuteljeringen till Friends of Laphroaig skulle vara.
Presenterad i halvflaska till det ordentligt debatterade priset av 99 pund. Många nedskrivningar och dåliga betyg har delats ut på Laphroaigs hemsida då Friends tycker att priset är ett rån och förstår absolut inte hur man kan lansera en 35 cl flaska för den pengen. Tänker man på det så är det i dagens läge inte direkt jättedyrt. Anledningen till att man gjorde halvflaskor var för att så många som möjligt skulle få möjlighet att köpa whiskyn. Det räcker med att snegla mot närbelägna Ardbeg eller något av Diageos släpp för att hamna i samma prisklass och däröver.

Det bör i sammanhanget nämnas att Laphroaig är ett av de destillerier som faktiskt släpper ut riktigt bra saker till humana priser i vanliga fall. Prisvärdare rökwhisky än årliga Cask Strength är svårt att finna och även Cairdeasbuteljeringarna brukar hålla hög klass för en vettig peng. Nåväl, nu är det dags att prova.

48,4%

Fattyp: First fill ex-bourbon, en del av dem lufttorkade utomhus som är signifikativt för Laphroaig.
Upplaga: Enligt utsago 13000 flaskor på 35 cl.
Ej kylfiltrerad och ingen färgning (vilket är ovanligt).

Doft:
Slagkraftig citrusnos, vaniljkaka, sötmandel, apelsinolja och lätt menthol. Persika efter ett tag.
Rökigheten tornar upp sig i bakgrunden och det finns också en finstämd ekvanilj. Efter ett par minuter i glaset väller mer vanilj fram men också lite gräsiga toner.

Smak:
Svulstig röksötma, mer menthol, lätt svavel/krut. Lakrits sveper förbi. Ganska torr men med en häftig kryddighet som fyller hela munnen och som avslutar i mitten på tungan och lämnar efter sig en pepprig och väldigt lång eftersmak. Det här var gott. Smaken bara fortsätter. Frukt framträder när man låter eftersmaken klinga ut, framförallt söt citrus och persika. Ett litet ekbett mot slutet? Trevligt!

Det här var en riktigt god dram, som trots folks ramaskri över priset, är värd varenda krona enligt mig. Det är sällan det släpps så här välbalanserad whisky med så mycket smak numera.
Ny favorit i min bok!

(Visited 12 times, 1 visits today)