Jag hade den stora äran att bli tilldelad Gordon & MacPhail Scholarship på SWF:s convent 2012. Detta kom som en total överraskning för mig och dessvärre kunde jag inte medverka den helgen för att själv ta emot stipendiet. Medverka på resan kunde jag dock och här kommer en liten minikrönika om mina upplevelser från dessa fantastiska dagar i Skottland hos Gordon & MacPhail.

Söndag 19 maj
På Kastrup möts vi upp, tre whiskytokar med en förväntan likt ett barns på självaste julafton. Vi visste att en fantastisk resa väntade oss och att vi skulle bli mycket väl omhändertagna hos Gordon & MacPhail. Jag åkte tillsammans med Marjana ”Maja” Kozul, pubchef på The Bishops Arms på Gustav Adolf torg i Malmö, som för övrigt blev utsedd till Sveriges bästa whiskykrog 2012 och Kurt Blomqvist, whiskylegendar från Viking Lines Cinderella där han under lång tid stärkt folks kunnande och intresse inom whisky. Två enormt härliga personer som förgyllde resan, vi hade aldrig långt till skratt.

När vi landar i Aberdeen runt 19:00 på söndagskvällen, hämtas vi av Michael Urquhart, VD för Gordon & MacPhail. Michael har alla av oss träffat tidigare och han är en oerhört sympatisk och trevlig herre. Vi far vidare mot Meldrum House Hotel där Michael har planerat middag för kvällen. En överraskande god middag följer med trevlig dryck och mycket whiskyprat. Vi diskuterar kommande releaser, stora varumärkens positionering och lite annat smått och gott. Det känns uppfriskande att få lite insikt av en man som är mer än insatt i branschen.

Efter middagen kör Michael oss till The Royal Hotel i Elgin, där vi ska husera under vistelsen. Trötta av dagen avslutar vi relativt snabbt och laddar batterierna inför stundande arbetsdag på Benromach Distillery.

Måndag 20 maj
Efter en full scottish breakfast (man går upp ungefär tre kilo under en weekend i Skottland) så hämtades vi av Michael för avfärd mot Benromach.
Benromach är en riktig pärla bland Speysides destillerier, naturskönt beläget och med en härlig atmosfär omkring sig. Att äntligen få deltaga i det dagliga arbetet på ett destilleri är en dröm som besannas.

Legendariska Keith och Mike tog emot oss med öppna armar på destilleriet och berättade lite om vad som väntade. Det visade sig att vi inte skulle kunna ligga på latsidan. Här var det fullt ös som gällde och vi blev inkastade i alla delar av produktionen direkt. Allt ifrån malning av kornen till att fylla faten hanns med under en dag. Benromach är Speysides minsta destilleri och här ges man en unik chans att se hela whiskyproduktionen i ett svep. Lokalen innefattar allt inom ett par meters avstånd och du får en helt annan överblick av de olika momenten.
Keith och Mike är ganska humoristiska och otroligt lätta att ”arbeta” med. De berättade små tips och tricks längs vägen och vi kom fram till att på Benromach, där tar allting ungefär 20 minuter 😉 Som de ”Crazy Swedes” vi är så var vi ju tvungna att smaka på allting, även Foreshots och Feints som kanske inte tillhör vanligheterna att någon är intresserad av.

På Benromach tillverkas en karaktärsfull, distinkt och välbalanserad nysprit av endast två personer, varje dag. Det kallar jag hantverk. Jag har alltid gillat nysprit, där finner man en slags förhandsvisning på vad destilleriets karaktär och själ är. Benromach är inget undantag, detta är ett bra destillat!

Jag kan sammanfatta dagen på destilleriet med att jag har fått en helt ny insyn på tillverkningsprocessen och jag har lärt mig små detaljer som jag inte visste om förut.
En mycket lärorik och trevlig arbetsdag som avslutades med att stacka de fat vi fyllt i lagerhuset och att posera för fotografen som förevigade vår dag på Speysides minsta destilleri, Benromach. Innan vi lämnade fick vi även fylla vår egen flaska med Single Cask Benromach och ta emot ett diplom ur Michaels hand som angav att vi nu var ”Honorary Stillmen”. Ett arbete som vi gärna återvänder till!

Efter lite surr på puben där vi smälte dagens intryck hämtades vi för middag på genomtrevliga Mansion House med Michael och Juliette. En värdig avslutning på en perfekt dag där det avnjöts en och annan Benromach efter middagen.

Tisdag 21 maj
Sovmorgon efter vår tunga dag som hårt arbetande destillerihjälpredor.
Juliette hämtade oss efter frukost för ett besök på anrika Glen Grant och en tur i deras beryktade trädgård som var Major Grants skötebarn. Jag måste säga att kontrasten mot lilla Benromach och detta gigantiska destilleri var enorm.

Vi fick en kunnig och lagom ingående guidning av destilleriet som tyvärr inte producerade denna dag. Man hade full fokus på sin nya buteljeringsanläggning som tydligen var ett litet projekt i sig att trimma och få igång så att allting flöt smidigt.
Ett par drams av denna lätta, fina sprit hann vi också med innan Juliette tog oss vidare mot Speyside Cooperage, tunnbindarmeckat i Speyside.

Speyside Cooperage
Det ser så lätt ut när någon som verkligen kan gör det, inget lim, inga skruvar, inga spikar. Bara trästavar och metallband och så en van tunnbindare förstås.
På Speyside Cooperage får man en grundlig historisk genomgång genom en filmvisning. När man sedan får se produktionen på riktigt hänförs man av hur duktiga dessa tunnbindare verkligen är. Det går dessutom ohyggligt snabbt. Varje Cooper (som tunnbindaren kallas) får betalt per godkänt fat de tillverkar och det sägs att man kan tjäna ungefär dubbelt så mycket som en normal löntagare i Skottland. Faten testas så de håller tätt innan de godkänns. Skulle det visa sig att fatet läcker på något vis får tunnbindaren tillbaka fatet och får rätta till misstaget. Hårt jobb!

Vi far vidare mot Elgin och Gordon & MacPhail. Rundtur i lagerhuset, buteljeringshallen och distributionshallen väntar. Det är svårt att inte bli imponerad, här ligger fat som andra bara kan drömma om. Whisky destillerad 1940 från otroligt välkända destillerier och whisky destillerad på -50,-60,-70 och 80-talet som bara finns i Gordon & MacPhails ägor. Deras lagerhus är en fantastisk whiskyskatt som ingen i världen kan matcha! Dessutom distribuerar Gordon & MacPhail merparten av sprit-, vin- och cidervarumärkena i Storbritannien. Återigen, det är svårt att inte bli imponerad.

Sedan dog vi och kom till himlen…
Efter rundturen i lagerhus och distributionshallar släpptes vi in i det allra heligaste.
Gordon & MacPhail Sample Room. Troligtvis det mest unika rum en whiskyälskare kan besöka. Det kändes lite surrealistiskt som om vi stod framför pärleporten.
Under ledning av Ewen Mackintosh fick vi prova den ena efter den andra whiskyn som man bara kan fantisera om. Det hela började med ett litet test där vi fick bedöma whiskyns ålder utefter doft, smak och utseende. Det visade sig att de hade färgat new make spirit och äldre whisky för att lura oss. Med Maja i spetsen var vi dock på vår vakt och lyckades genomskåda ”bluffen”.
Sedan följde fantastiska prover av bland annat Benromach från 1955 som är 49 år gammal (äldsta buteljeringen av Benromach någonsin) och ett antal Glen Grants med ansenlig ålder. En kul men ohyggligt oangenäm upplevelse var när vi fick prova en skvätt av en gammal Glen Grant vars fat hade sprungit läck…..man fick ut lite mindre än en flaska ur fatet och vätskan som fanns kvar var det kärvaste och mest motbjudande som jag någonsin smakat i whiskysammanhang. Oxiderad och överlagrad gav den smaklökarna en rejäl match som sent skall glömmas. Dock är det en bra lärdom vad som kan hända med whiskyfat i allra värsta fall.

Vi avslutade denna dag på hemmaplan och åt på The Royal Hotel tillsammans med Ewen Mackintosh och Derek Hancock. Mycket trevlig middag med många skratt.
Trötta, men framförallt, otroligt nöjda avslutade vi dagen på hotellets gårdsplan med varsin kall öl i handen och ett fånigt leende på läpparna.

Onsdag 22 maj
I okristlig tid hämtades vi från hotellet och kördes åter till Aberdeen. Äventyret var över för denna gång och det var dags att återgå till verkligheten. Jag tror att jag pratar för oss alla tre när jag säger att vi hade en fantastisk resa med otroliga upplevelser. Det var som sagt en stor ära att få mottaga Gordon & MacPhail Scholarship 2012 och att tillsammans med Maja och Kurre få uppleva essensen av Skottlands whiskyindustri från insidan.

Stort tack till Gordon & MacPhail och Symposion för möjligheten, det här lever vi länge på!

(Besökt 32 gånger, 1 besök i dag.)