Inledning  och utskick av sample
En liten studie i hur vi upplever och beskriver doft och smak. Med hjälp av några av Sveriges mest aktiva whiskybloggare ska jag här försöka fundera lite kring ämnet.
Det hela börjar med att 14 personer, alla vana whiskyprovare, får ett blint sample att recensera och bedöma. Jag kommer sedan att presentera deras tankar här och se hur mycket de skiljer sig åt i upplevelse och beskrivning av whiskyn. Provet är som sagt blint och det enda jag har avslöjat är att det är en Single Malt.

Fortsättning
Alla har nu skickat in sina upplevelser och det är spännande att se hur olika vi beskriver doft, smak och upplevelse. Samtidigt är det ju det som gör whisky så roligt, att det finns något för alla olika typer av smaker. Målet med projektet var som sagt att undersöka hur doft och smak beskrivs av de som är vana vid att göra just det. Jag valde en ganska enkel whisky som prov, just för att se hur mycket accenter de olika deltagarna kunde få fram utan en massa år på smakgivande ekfat. Här nedan kan du läsa resultatet på övningen.

Provningspanel:

David Tjeder – Tjeders whisky

Doft: oljig, smutsrökig; som sot som möter en oljig fisk, typ rökt böckling. Det finns en brödighet här, ihop med en kraftig sötma: sockerkaka ihop med neutrala kex. En hint av sötlakrits. Den där rökta/stekta oljiga fisken har också toner av sjögräs, jordkällare och sönderkokta rotfrukter med sig. De där rotfrukterna är inte särskilt roliga, men annars gillar jag att det inte håller ihop, utan spretar och vrålar. Det är lite kaotiskt, detta.

Smak: inleds försiktigt vaniljigt och känns äldre (och mer nedvattnat) än doften; följer så en mjuk, försiktigt söt rök med chili- och rödpepparstänk i; en sötma som inte är vaniljig alls utan mer påminner om engelska shortbreads. Nedtonat i relation till doft. ”Gröna” toner, som en bränd gräsighet. Försiktig oljighet, mycket försiktigare än i snoken.

Eftersmak: inleds med nybakt ljust bröd, övergår i den där maltsötman som heter ”barley sugar” på engelska och som är så svår att benämna på annat sätt. En del sköna, lite oväntade godistoner – jag hittar Refreshers och gula och gröna jelly beans. Mycket mycket mild.

Sammanfattning: den hänger inte riktigt ihop, denna whisky. På doften känns den ung, under tio, men i den mjukare smaken upplever jag den som snarare runt 15, i och i eftersmaken kommer de där godistonerna indansande från ingenstans; de brukar höra till bourbonlagringar som är över tjugo år, men då hade inte doften varit som den var. Vart tog den rökta fisken vägen? En inkonsekvent whisky. Ibland gillar jag det, ibland inte. Den här gången är jag inte övertygad.

Med vatten kommer möjligen stänk av tobak in i doften, men det händer inte mycket, när jag väl börjat tänka på rotfrukter tycker jag de dominerar på ett inte kul sätt. Smaken är än försiktigare, som väl oxiderad whisky i försiktiga refillfat, men smaken är också fadd nu, som om den låg på bara 40% innan. Eftersmaken har tappat godistonerna, även den är fadd och liksom urlakad. Nej, den simmade inte helt bra, den här virren.

Poäng? Jag kör normalt inte på sådant, men ett försök. Detta är inte direkt dåligt, men rätt så tråkigt; lite av en dussinwhisky i min gom. Jag skulle nog landa på en 79–81 någonstans.

Micke Andersson – Mickes whisky

Doft: tobaksblad, sur rök, päron och vanilj. söta citrustoner och en lätt unkenhet.

Smak: först påtagligt sötrökig, men det är en väldigt tunn och kort smak, hintar av svag mentol.
så här 5-10min efter att sista dropparna runnit ner så finns det en smak av torr aska kvar i munnen.. mindre angenämt.

Min gissning här är att det är en ung och nedvattnad whisky jag har fått äran att utvärdera.. max 46% och jag skulle bli förbryllad om det finns någon angiven ålder på denna.

Om jag ska vara så dumdristig att gissa vad jag druckit så hamnar vi på Smokehead (trots att näsan säger att det INTE är islayrök!) eller så är vi på andra sidan klotet hos Paul john-släppet ”Bold”. Det skulle förklara bristen på röksmaken för PJ’s släpp smakar ofta som de har kolat faten hårt – och kallat dem rökiga 😃

men man är väl ute och seglar som vanligt..

Anki Ulvmåne – Mrs Wolfmoon

Doft: läder, ek, fruktig, lätt oljighet
Doft m vatten: skarpare läder, toffee och viol, vanilj

Smak: Nyek, sötma vanilj och beska. Mineral som tyder på en viss rökighet,
Smak m vatten: framträden blommighet, viol. Spritigare, söt och rökig

Finish: Hettar lite, bränt socker och lakritssälta. Sötman hänger kvar längst
Finish m vatten: kort och lite sotig med karamelliserad sötma i avslutet

Sammanfattning: Rund och mjuk med söta rökiga toner. Känns både ung och lite äldre. Små fat kanske? Med vatten blir den rätt tunn och blommig. En trevlig sötma följer hela smakupplevelsen som avslutas med en sotig rökighet.

Johan Borgemo – Whiskynörden

Doft: Mycket fin maltsötma med en tydlig jordighet/källardoft. Inslag av vanilj, röda vinbär, granskott och choklad.

Smak: Söta toner inledningsvis med tropiska frukter, salmiak, choklad och rosépeppar. En nötig, krämig ton kommer efter ett tag med inslag av vanilj och peppar.

Eftersmak: En nötig e-smak med toner av choklad och röda bär. En rejält kryddig finish som ”biter till” ordentligt.

Helhetsintryck: En riktigt trevlig whisky som hade fin balans. Kändes hyfsat mogen, så jag skulle tippa på att den är kring 16-20 år gammal. ABV kring 46-49%. Kanske en Islaywhisky? Om så är fallet så blir den spontana gissningen Ardbeg eller Laphroaig.

Anders Bergström – Whiskytower

Doft: Eldig rök med en stor portion sälta. Peppar attackerar näsan till en början. Tankarna hamnar ganska fort på Islay. Ett inslag av mentol och kallt järn gömmer sig tillsammans med läder och tobakstoner. Honung och vanilj finns också närvarande.

Smak: En askig rökton i smaken. Sältan finns där men även sött smågodis finns bakom askan som ligger och småpyrer. Tobak och läder finns där men röken är verkligen askig och nästan lite väl tung tycker jag. Lägger sig som en matta över tungan. Hintar av saltlakrits kikar fram mellan varven. En pepprig askton lägger sig på tungan ända ut i eftersmaken.

Omdöme: Vågar inte riktigt mig på en gissning vad det kan vara men tror vi är på Islay iallafall. Port Charlotte eller Kilchoman är mina bästa gissningar.

Fredrik Strömberg – Veckans fredagswhisky

Doft: Maltig sötma och kolad ek blandas med en tropisk fruktighet inledningsvis. Jag känner doften av fruktkompott så som inlagd annans, persika, aprikos och mandarin. Det dyker upp svaga toner av kryddor, vitpeppar och kummin. Sockriga och chokladiga röktoner, torr bark, kåda och vitt havsskum ger mig känslan av gå i skogsbrynet precis vid havskanten. I bakgrunden ligger hela tiden maltsötman och ekfatstonerna som knyter ihop hela upplevelsen.

Smak: En mjuk honungston överöses av en torvrökighet, svartpeppar och maltsötma. Vita lakritskritor, kummin, mandelmassa, vitpeppar och vanilj blandas i en härlig kompott. Det dyker upp choklad och maltsötma i bakgrunden.

Finish: En slät nötighet, vanilj och saltlakrits går över i utvattnad chokladdryck, vanilj och torkad ek.

Sammanfattning: Jag tycker detta är en härlig whisky, en lagom robust kropp med släta härliga drag av frukt och kryddor. Jag har doftat och smakade på whiskyn vid olika tillfällen under två dagar och det jag gillar är att den förändras och utvecklas med luftning och några droppar vatten. Den känns djup och har bra balanserad doft- & smakpalett. Det som är extra spännande är att jag inte har en aning om vad det egentligen är jag dricker men det känns som jag känner igen smakprofilen. Jag kommer dock inte ge mig på ett gissningsförsök. Min upplevelse är att jag förmodligen inte skulle ha något emot att ha en flaska i mitt eget barskåp 🙂

Håkan Dahlberg – Vi som älskar whisky

Doft: Rökig, torv med aska. Söta vaniljtoner tillsammans med lätt honung i basen. Tydlig citrus som blandas med päron ek inslag, vitpeppar och ingefära. En frisk och söt doft och en lätt jordighet i en bra balans.

Smak: Börjar söt med en oljig textur, rök och torv i en något större portion än i doft.
Även eken får större spelrum och adderar mer krydda tillsammans med citrus en lätt beska. I det söta registret finner vi en maltig ton, lätt vanilj och salmiak. Mycket angenäm munkänsla.

Eftersmak: fyllig och mycket lång eftersmak med rök, sälta, salmiak, citrus och kryddig ek som ebbar ut i en lätt gräddig nyans av aska, citrus, vanilj och tobak. Sitter i länge.

Gissar på en Laphroaig, ca 10-15år

Roland Johansson – Tastenote

Färg: Ljus guld

Doft: Inledningsvis en tydlig ny-ek doft inbäddad i lätt vaniljsötma tillsammans med beska vindruvskärnor. Sedan dunkar mer vitpeppar och bittermandel in vilket gör denna doft frisk och kryddig. Här finns även en del fenoler i sin lätt industriella askighet. Med mer i tid i glaset träder citrus fram men den når inte riktig hela vägen då de kryddiga och beska inslagen är mer fokuserade. Det är en lätt kropp i doften och gissar på att den inte är fat stark. Med ovan sagda gissar jag på att det är en yngre whisky och kanske en NAS?
18

Smak: Tunn kropp och som jag misstänkte i doften en whisky som ligger på 40 % eller strax ovanför. Mer sötma i fokus än den beska som doften utlovade. Dock ligger vindruvskärnor med i smaken vilket här bryter upp sötman på ett bra sätt. Här finns även inslag av krita och en mer tydlig örtighet. Citrus är med och ihop med det lätt bittra upplevs den nästa som grape. Lätt peppar ligger och kittlar mitten av tungan.
20

Eftersmak: Lätt och medellång eftersmak med ny-ekskaraktären jag fann i doften. Citrus och de beska inslagen kommer igen tillsammans med peppar. Avslutas i en lätt askig ek ton med inslag av citrus och vanilj.
20

Sammanfattning: Direkt upphälld tyckte jag att det var en fat stark whisky jag hade i glaset (iaf över 50 %) då den var så pass frisk och nästan stickig i sin industriella ton men med tid tonades detta ner och utfallet i min gissning är som ovan. Det är en enkel whisky utan någon djupare komplexitet men samtidigt håller den en stabil tråd genom alla momenten. Dofttypen är inte riktigt min stil men jag tror att om den hade varit fat stark hade upplevelsen kunnat vara betydligt mer intressantare.
19

77 p totalt.

Martin Ahlquist – Martins Malts

Färg: Mässingsgul.

Doft: Vanilj med tydlig rökighet som känns mer som aska (efter en vedbrasa) än något annat.
Bakom askan finns en lätt fruktighet med både minerala och medicinala toner.
Påminner om ”luktisar” som jag hade på låg/mellanstadiet (klistermärken man kunde skrapa och sedan lukta).
Granris med en touch av mögel (ja, faktiskt).

Smak:  Först vattnig. Sedan en beska tillsammans med rökigheten (som även här känns askig).

Eftersmak:  Tjärpastiller, eller ja, mer nyhyvlat trä och tjärpastiller. Ungefär det.
Långt senare Fishermans Friends lakritspastiller.

Reflektion:  Doften som är denna whiskys klart bästa beståndsdel får mig genast att vilja säga Caol Ila.
Hinner dock knappt smaka förrän den känner mer som en nedvattnad Kilchoman (vilket inte ger något högt betyg).

Trots att jag finner rätt mycket toner i doften är detta både i smak och doft en minst sagt tråkigt whisky. Och även om detta troligt är en ”riktig” whisky (vilket jag faktiskt hoppas att jag har fel om) lägger jag min gissning på mitt mest klara intryck -> en nedvattnad Kilchoman.

Samuel Lindlöf – Samuelwhisky

Doft: medium-torvig (torvig snarare än rökig), känns som en ganska ”gräsig” torv, lätt solbränt gräs… känns mer som highland-torv snarare än Islay-torv, det vill säga inte så salt torvighet. under torven ligger en lätt (inte så fet/stor) vanilj. mjuka drag av citrus (sockersöt citron i fjärran) som ackompanjeras av fläder och päronsplitt. jag hamnar i gränslandet mellan piggelin, halvmogna päron och grönsåpa. längst ner i doften, i det understa lagret, ligger en viss jästighet. all in all en mjuk och enkel, inte så komplex näsa, en sådär 2-3 lager att dofta på, mysig.

Smak: smaken inleder lite starkare i alkoholhalt än vad jag trodde att den skulle utifrån doften (jag tippar på 40-43%). den startar med nån sorts blandning av lätt sälta och sötma. i konsistens/textur lite halvblaskig sådär… en örtig torvighet, väldigt lätt i torven. det vattnas gott i munnen, torkar inte ut. smaken är kort, inte särskilt lång, och väldigt tunn. framförallt är torvigheten tunn med drag av mandelmassa som legat framme lite för länge. eftersmaken startar med att den lätt brända gräsigheten från doften gör entré tillsammans med en blaskig touch av vaniljsötma, eftersmaken klingar av med viss värme i bröstet och en mycket lätt, något fadd, torrhet i munnen.

Om jag ska gissa vad det här kan tänkas vara så tror jag på Laphroaig Select eller möjligen Laphroaig QA. Jag tvekar dock något på detta eftersom whiskyn är lite för ljus i färgen för det (dessa båda Laffe har väl i alla fall en skvätt E150 i sig och borde därför vara snäppet mörkare 😊)

Annelie Huczkowski – Sinnen och nyanser

Doften är söt och torvigt (Islay)rökig. Toner av söta äpplen, typ ”pink lady”, med fruktigt lite syrligt bett och len honungssötma. Äppel-te med varm (!) honung, kryddig vaniljstång och blommiga viol pastiller. Den torviga röken är väldigt markant och söt men släpper även fram andra toner såsom rosa klöver, torkade bananchips gjorda av matbanan samt valnötter med skal som brukar knäppas kring jul. Rökigheten upplevs hela tiden varm och mjuk. En annorlunda doftbild som kommer fram är den som påminner om Head & Shoulders klassiska mjällshampo 🙈

Smaken är även den söt av röda bär typ mosade hallon samt röda äpplen. En liten nyans av mjukt övermoget päron kikar in men mest känner jag smaken av äpple. Röken är torvigt söt och lite jordig eller som på engelska mer passande skulle beskrivas som ”earthy”. Med finns även en smak som likar tallbarr, sådär lite syrlig och oljigt som det kan bli när en gnager på just ett tallbarr. Munkänslan känns omedelbart ganska lätt men går snabbt över till att upplevas krämig och nästan gräddig. Eftersmaken är medellång där röken sitter kvar längst samt en söt smak och krämighet som får mig att tänka på den fruktiga salladen mimosa med fruktcocktail i. I avslutet framträder även den vita karamellen i polkagris och en ton av torkad tobak (tänker att det borde smaka ungefär såhär efter att ha rökt en cigg och sugit på en polkagris).

Holger Berndt – Malty Towers

Doft : Torv med rök och tydlig ek-karaktär. fräscha höstäpplen, lite hö, vanilj/skumbananer.

Smak: Sälta och en ordentlig rökpuff. Något medicinal

Eftersmak: Varm kort till medellång som klingar av i en rökig finish.

Frida Birkhede – Änglarnas andel

Doft: Först lätt syrlig, färsk citron och röda vinbär. Sedan kommer tydlig torvrök och en lätt ton av salta charkuterier (bacon?). Sötman finns där i form av lätt sötaktig maltighet, som granola ungefär. Efter ett tag i glaset kommer lite vanilj fram, samtidigt som torvigheten blir både tydligare och råare. En ganska ungdomlig, och något brutal doft men ändå med viss komplexitet.

Smak: Betydligt mer av både rök och bacon än i doften, plus en ganska tydlig gummiton med. Nu är den färska frukten som bortblåst, och istället finns kokta, syrliga bär och något som bäst kan beskrivas som kokta grönsaker. Kryddor anas i form av kummin och svartpeppar.

Avslut: Eftersmaken inleds med samma pepprighet som förut, och att sedan fokusera på rök och gummi. Det sista som finns kvar är en lätt metallisk ton, en slags rågbrödskänsla och lite anis.

Vatten: Med vatten kommer den där känslan av sur rök tillbaka i doften, och citrustonen går från citron mer åt satsuma. Smakmässigt blir den torvigare men också sötare, med bränt socker och lite kola. Gummitonen dämpas avsevärt.

Andreas Ahlstam – WhiskyABC

Färg: Ljusgul. Av färgen att döma en bourbonfatslagring?

Doft: Första doftintrycket är att det är en så där mjuk och fin lägereldsrök, som jag brukar tycka främst Bowmore, Lagavulin och Laphroaig gör bra. Men sen kommer en något mer bitskt doft som går mot citrus och lakrits. Whiskyns doft ger ett ganska ungt intryck enligt mig. I doften finner jag även tjärad båt, sälta och hav. Efter luftning och en andra doftomgång finner jag faktiskt också lite härdat gummi = hockeypuck, men det är långtifrån dominant. Jag vet ju att du Fredrik gillar Islay, men är det så enkelt? Jag gissar på det utifrån doften.

Smak: Smaken är inte så bitsk som jag kanske trodde en stund under doftandet. Men det är inte heller den där mjuka/lena rökigheten som jag tycker bl.a. Bowmore ofta erbjuder. Det här är en mer distinkt rökighet. Men det är helt klart en trevlig dram som jag finner fänkål, lakrits, lite citrus och lite hav i. Får lite båttampskänsla om ni förstår vad jag menar. Om jag fortsätter på Islayspåret skulle jag gissa att detta är en Laphroaig. Eller Ardbeg.

Eftersmak: Ganska kort eftersmak, men den finns där och sältan hänger sig kvar på ett sätt som nog tilltalar dem som gillar skärgård och saltlakrits.

Sammanfattningsvis en trevlig dram som dock försvinner lite lite för fort i eftersmaken enligt mig. Visst, sälta och rök hänger sig kvar men det är inte de där omgångsvisa kaskaderna av smaker som vissa drams bjuder på. Ni vet såna där som en kan sitta och tugga/suga på flera minuter. En bra rökig vardagswhisky enligt mig. Skulle gissa på Laphroaig i första hand. Den funkar nog hursomhelst fint ihop med ostron och andra skaldjur.

Slutledning och presentation
Som ni märker så är det stor skillnad på hur man beskriver sin upplevelse, något som vi nog alla hade en föraning om. Jag gissade också på att det fanns en hel del vassa näsor i gruppen vilket också visade sig sant, bra gissat för er som valde att gissa. Nu var det ju inte det som var fokus utan snarare  hur 14 olika individer beskriver samma sak med helt blanka ingångsvärden.

Vad var det för bra med denna övningen då?
Vi upplever ju smak och doft väldigt olika och högst individuellt. Här har vi 14 olika recensioner som på sitt eget sätt beskriver samma sak. Hur mycket kan man ta till sig när man läser andras smaknoter och recensioner? Hur mycket kommer det att skilja mot min egen uppfattning?  Kan jag genom att läsa andras smaknoter och jämföra med mina, lära mig saker och hitta nya infallsvinklar?

I vilket fall har det varit en kul övning och jag riktar ett stort tack till alla er som ville vara med. Hoppas ni också tyckte det var spännande och utmanande.

Vilken whisky är det som har provats då? 
I glaset denna gång hade vi, som jag nämnde tidigare, en rätt så enkel single malt. Detta för att se hur deltagarna svävade ut kring doft och smak som inte bjuder till på så mycket.
Dock var det inga problem för gruppen att hitta många toner i samplet.

Laphroaig Select (NAS, 40%)
(art. nr 426, kostar 359:-)

Helt klart inte Laphroaigs vassaste släpp men en fullgod enklare whisky från Islay.

(Besökt 546 gånger, 1 besök i dag.)