Två unika Lagavulin

I dag provar jag lite udda Lagavulin, håll tillgodo.

Lagavulin 21 yo 1997 Select Cask

”For the European Lagavulin Fans”
Boris Borissov, Floris Kooistra, Bram van Glabbeek, Sebastian Jaeger, Ronny Wettervik och Rolf-Harald Haugen.

Totalt 158 flaskor blev det av denna ganska så unika buteljering som går under Diageos ”Casks of Distinction”. Europeisk ek har använts och whiskyn har fått höga betyg bland flera stora whiskybloggare och recensenter.

Whiskyn håller 56,6%

Doft:
Mjukt rökig, havsnära dofter, tång/sjögräs/lite saltvatten. Efter ett tag framträder en mer distinkt rök som drar åt charkuterihållet, ganska ovanligt för Lagavulin. Rökt kött och nästan lite grillat. Lätt citrusfrukt bakom, inget som framträder särskilt mycket. Distinktare och rakare rökighet än vad jag brukar uppleva hos Lagga. Nästan lite nötig efter en stund i glaset.

Smak:
Härligt högoktanig Lagavulinsmak, dvs, välgenomtänkt rökighet och en lätt sötma som drar åt det fruktiga hållet.  Aprikos, kanderade apelsinskal och vaniljstång. Lite kryddighet, mest pepparhetta, känns lite råare än vad man är van vid från destilleriet men samtidigt är det något jag personligen uppskattar mer. Lång och angenäm eftersmak som klingar av på en lite sotig/rökig ton men ändå med en skön eftersötma. Munkänslan är rätt så oljig med högt uppskruvade smaker. Möjligen lite sötlakrits långt bak i finishen.

Omdöme:
Det här var riktigt j-la gott. En busig smakprofil för att vara en 21-årig Lagavulin. Bra bett i smakerna och trots att smakbilden spretar något så gillar jag det riktigt bra. En solklart trevlig buteljering.

Lagavulin 24 yo 1991, 200th Anniversary Bottling

Totalt 522 flaskor blev det av denna buteljering som släpptes för välgörenhet i samband med Lagavulins 200-årsjubileum 2016. Flaskan kunde köpas genom The Whisky Exchange endast och bara om man hade tur i lottningen mellan de som ville ha. Pengarna gick till sju olika välgörenhetsprojekt på Islay.

Whiskyn håller 52,7%

Doft:
Starka sherrytoner, ekspån, torkad frukt, russin, bränt socker, mörk choklad och plum pudding. Drar lite åt fuktig källare i bakgrunden, inte på ett dåligt sätt, mer som det doftar i lagerhusen på Islay. Röken kämpar för att göra sig hörd genom all frukt och brottas framförallt med en skön äpplighet som framträder efter en stund i glaset.

Smak:
Oj, jäklar, nu snackar vi. Detta tilltalar inte alla men jag tycker det är sjukt läckert. Distinkt ton av krut, mer torkad frukt, lätt ekbeska och en kompott av julkryddor i härlig harmoni. Rökigheten kommer till tals och osar menthol och kryddig ek. Vi har en ganska stram munkänsla som rider på ekens tanniner men som kommer i mål genom kavalkaden av smaker och den lätta sötman whiskyn presenterar. Eftersmaken är lång och bjuder på kaffe med hallonsmaksatt chokladkaka. Rolig finish som levererar till slutet.

Omdöme:
Också denna en extremt trevlig whisky, i en helt annan stil. Sherrytonerna är massiva och den levererar smaklager på smaklager. Det här är väldigt gott.