Ytterligare en single cask enkom för Sverige. Börjar det gå inflation i dessa på ett HP-likt manér? Kanske, kanske inte, men jag tror att det kanske är klokt att inte öka takten av släpp, det blir ett lätt utarmat koncept då.

Denna gång bjuds vi på en 11-åring från 2009 som har spenderat sitt liv på en 2nd Fill Pedro Ximenez Sherry Butt. Alkoholhalten är styva 59,3%. Med endast denna infon att ta ställning till så låter det hela som ett lyckat upplägg, i alla fall för en rökälskande tok som en annan, där whiskyn gärna får ha toner av tung sulfurstinn sherry och vara på hyggliga volt. Men whisky smakas som bekant inte via produktbeskrivningen och fler än en gång har det visats sig fallera totalt, fast det lät bra på beskrivningen. Så, med en liten hint till Ahlgrens slogan….det finns bara ett sätt att ta reda på det….i munnen! Let´s dig in!

59,3%

Doft:
Initialt ganska mycket trätoner men efter ett par sekunder slår sig fenolerna igenom och levererar tjära, kraftig rök, lite svavel och gummi samt lakrits. Ekvaniljen finns där såklart men inte supertydlig. Sherrytonerna är inte heller jättestora även om det finns en del torkad frukt, russin och choklad bakom rökridån. Väldigt intressant doft.

Smak: 
Ohoj, där kom procenten som ett brev på posten. Ett eldigt, rökigt och kryddigt första intryck minst sagt. Massor av vinösa toner nu. Röda bär, lite syra, citronzest och tyvärr en ekton som inte riktigt passar in för mig. Jag har väldigt svårt för när ekigheten gör sig konstant påmind. Finishen är mintig och citrusdriven med en ton av stekta äpplen och lakrits/anis.

Nja, det här var inte en smakbild som jag hoppades på alls faktiskt. Jag fick goda förhoppningar på doften men smaken är i en stil som jag inte är hundra överens med, framförallt på grund av ovan nämnda ektoner. Det är absolut ingen dålig whisky, inte i min smakhörna bara.

Provningsglas: Glencairn Copita

(Besökt 661 gånger, 1 besök i dag.)