När Lagga Jazz 2021 annonserades ut var det nog en hel del som höjde på ögonbrynen. För första gången i Lagavulins historia har man krängt på sig Sombreron och lanserat en ex-Mezcal cask finish?! Hur skulle detta bli? Tequilas rökiga kusin i en Lagavulin? Måste säga att jag blev aningens skeptisk på just denna finish, även om jag tillhör de som faktiskt gillar Tequila och Mezcal i rätt sammanhang. Det är välgjord sprit och motsatsen till whisky egentligen då råvaran Agave tar ca. 10 år på sig att bli klar för att sedan bli färdig sprit på väldigt kort tid. Den dricks både olagrad och med kort lagring, de stilar som finns på just Mezcal är Joven = olagrad, Reposado = lagring på fat i minst två månader och Añejo = lagring på fat i minst tolv månader (Dessa får ej heller överstiga 200 liter). Whiskyn vet vi ju som bekant behöver sin skönhetssömn på ek lite längre än så  innan den går att avnjuta. Nåja, nog om det, dags att prova!

Lagavulin 13 yo Islay Jazz Festival 2021

54,8%
3000 flaskor totalt

Doft:
En väldigt örtig rökighet är min första tanke. Efter en stund utvecklas tonerna mer mot charkrök och en hint mango. Citrus i bakgrunden. Libbsticka! Ja, jag vet, det använder man inte så ofta.
Inget som direkt för tankarna mot Mezcal men samtidigt är den ganska olik Lagavulin overall. Tobak på slutet, eller nästan ny cigarraska. Trevlig doft, men annorlunda.

Smak:
Stram och citrusintensiv rök, mer tobak, grillad citron och hårt rökt kött. Kryddig och eldig. Kaffetoner mot slutet. Vegetativ.
Definitivt inte Lagavulin på smaken! Snarare en ung och eldig Caol Ila med sin lite tuffa och råa citrusrök. Pepprig och spritstark i finishen. Inget som får mig att explicit tänka åt Mezcalhållet, vilket då betyder att integrationen av denna finish blev lyckad. Bara inte så ”laggavullig” (<— nytt ord här intill) 🙂 

Det här är mycket av allt, men framförallt ganska välbalanserad ändå. Helt klart gott i min bok, inte alls som min något tveksamma förväntan antydde.

(Besökt 261 gånger, 1 besök i dag.)