Just denna buteljeraren brukar sällan göra en besviken. Buteljerad i slutet av 80-talet av James MacArthur & Co Ltd. Serien heter Fine Malt Selection och denna Caol Ila klockar in på rejäla 64,8%.

Höga procentsatser från denna tiden har högst troligen att göra med att det var brist på fat på sjuttiotalet och en bit in på åttiotalet på grund av ökad efterfrågan. Detta gjorde att man tappade faten vid destillationsstyrka istället, 69-72% var inte ovanligt. Vad som då kommer ut efter 12 år är imponerande men det ger också utrymme för att jobba med whiskyn genom att tillsätta vatten och få nya upplevelser.

Doft:
Vaniljdriven och gammelestrig med charkuterirök, menthol och en skön kryddighet. Lite diesel efter ett tag? Ja kanske, men inte på ett negativt sätt.

Smak:
Bra punch och en kryddig och härligt rökosande smak. Citronzest kommer fram även om den är smakfullt dold i röken. ”Gammal” Islay med menthol, shortbread, aningens kamfer och sulfur och en vegetativ ton som är svår att beskriva. Kanske lite lakrits på slutet. Känns snarare som 55% än 64,8.

Otroligt lång finish med vanilj som gör sig påmind mellan varven. Den här smakbilden gillar jag som bara den, otroligt trevligt och ett underbart exempel på att det faktiskt ibland var bättre förr.

(Besökt 100 gånger, 1 besök i dag.)