En liten sittning med Caol Ilas och Lagavulins bidrag till årets Feis Ile, som i år blev av igen efter pandemirestriktioner. Varje år släpper Islaydestillerierna en specialbuteljering till festivalen.
I år verkar Diageos bägge destillerier använt samma recept på lagringen. Det i sig är spännande eftersom det i grund och botten är samma malt som används. Ändå är de så olika.

I år släpper Lagavulin en 12-åring och Caol Ila en 15-åring.

CAOL ILA 15 YEAR OLD, FEIS ILE 2022

Årets festivalsläpp klockar in på 55,2% och är 15 år.

Fat: Refill American Oak Hogsheads med finish på virgin American Oak.
Antal: 3702

Doft:
Medicinal rökpuff, citrus, gräsig och lite ”grön”. Efter ett tag dyker det upp charkuterier, bacon, lite mineralitet och Jodopax eller kanske TCP Antiseptic. Medicinal rök dominerar.

Smak:
Kryddig och fyllig. Sötad citrus (marmelad) möter rökiga kryddor och ekbitterhet. En örtig ton i finishen breder ut sig. Balanserad och väldigt ren eftersmak som släpper ifrån sig citruszest, ”lägereld/grillkol”, nymald svartpeppar och en skön och lite diffus kryddighet.

En god och välbalanserad dram. Inte jättefyllig munkänsla, mer rak smak som dock följs av en stor eftersmak.

LAGAVULIN 12 YEAR OLD, FEIS ILE 2022

En 12-årig Lagavulin på 57,7% fick bli det första festivalsläppet under Laggas nya Distillery Manager, Jordan Paisley.

Fat: Refill American Oak Hogsheads med finish på virgin American Oak.
Antal: 6336

Doft:
Gulfruktig, smörig och med ganska lite rök. Cederträ och inkokt frukt, päron och äpple dominerar. Hade nog inte gissat på Lagavulin om jag hade fått denna blint. Röken finns där men är diskret i doften.

Smak:
Torr och ekig. Fruktig med en snäll rökpuff och lite havsnära toner (sjögräs/tång). Pepparbett som eskalerar, lite som Talisker kan bete sig om man håller kvar den munnen.
Pepprigheten är väldigt framträdande, både svart/vitpeppar men också ett litet chilisting. Munkänslan är mest kryddig utan direkt fyllighet. Lång eftersmak men tyvärr bara med en ton…mer peppar.

Nja, det här var väldigt olikt Lagavulin i mitt smakminne. Det jag skrev på doften stämmer även in på smaken, hade aldrig gissat på Lagavulin om jag fått denna blint.
Gott? Inte direkt….drickbart, ja, men inget speciellt och absolut ingen whisky jag behöver köpa flera flaskor av. Jag förstår inte riktigt vilken smakbild man har velat förmedla här. Virgin Oak har nog gjort denna allt för mättad med kryddighet från eken och lämnat whiskyn med en väldigt udda smak.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Caol Ila Feis Ile 2022 är en god dram som i denna jämförelse drar ifrån kamraten Lagavulin med hästlängder. Köprekommendation på Caol, undvik Lagga.

(Besökt 314 gånger, 1 besök i dag.)