The Glenlivet är en av giganterna i Speyside och en whisky jag inte har suttit ner och recenserat på rätt så många år nu. Därför passade det ypperligt att ta en närmare kik på core range när vi hade besök av Olof Noreus, Brand Ambassador på Pernod Ricard.

The Glenlivet 12 yrs – 40%
Standarduttrycket av Glenlivet är dess väl igenkända 12-åring. Det finns inte många barer som inte har en sådan här stående på hyllan.

Doften är citrusdriven med gröna toner, lite svag cocos, äpple och päron.
Smaken är mild fast med bra fruktighet. Apelsinmarmelad, lite kola och en svag ekbeska.
Helt ok dram även om eftersmaken dör av relativt fort. Lättdrucken utan att sticka ut.

The Glenlivet 15 yrs – French Oak – 40%
Otyget med att använda nyek eller ”Virgin Oak” i lagringen övergår mitt förstånd. Jag personligen har väldigt svårt för de smaker detta medför. Dock måste sägas att denna inte är så hårt ekdriven i paletten. Basen består dessutom av Bourbonfat så det räddar upp det hela något.

Doften består av röda, mogna äpplen, vanilj och lätt kanel.
I smaken hittar man en aromatisk och lite eldig whisky med anis, mer röda äpplen och en lite pepprig kryddighet. Eftersmaken är kort och bjuder mestadels på en söt och pepprig ekbeska.
Nja, inte min kopp te riktigt.

The Glenlivet 18 yrs – 43%
Nu börjar det faktiskt hända något. En hyggligt billig 18-åring som levererar ganska så bra.

Doften osar sherryek, kompott på röda frukter, lite nötter och aningens choklad.
I smaken möts man av en mjuk och tillrättalagd smakbild som öppnar upp ett finstämt register av choklad, kola, russin och, hör och häpna, rom. Det är lite förvånande men här finns tydliga romtoner.
Eftersmaken är lite platt och tråkig, synd på en bra munkänsla, men den har en bra balans i allt.
En trevlig buteljering även om jag kanske inte hade köpt den själv. Hade jag fått en hade jag troligtvis blivit glad.

The Glenlivet 21 yrs Archive – 43%
En relativt billig flaska för att vara 21 år. Under tusenlappen i skrivande stund och det får jag nog tillstå att den är värd.

Doften släpper ifrån sig mjuka sherrytoner, tropisk frukt, ekvanilj, lätt kakao och en parallell till Kungen av Danmark, ni vet de hårda tabletterna. Frågan mig inte varför jag drar den kopplingen men den finns där.
Bra balans i smaken även på denna. Massor av härlig frukt, honung, lätt nötighet och smörkola.
Den bjuder också på en kryddig finish vilket jag tycker är trevligt. Bra munkänsla och en lite fräck apelsinton att klinga ut på. Det här är gott, helt klart. Om den bara hade varit ett par procent starkare så tror jag vi hade haft en riktigt trevlig Speysidewhisky här.

The Glenlivet Nadurra Oloroso – 60,7%
Nadurra för mig är en stilstudie i bourbonlagring. Otaliga utbildningar har den stått modell för hur en bra bourbonlagring smakar och känns. Då är det med visst fog rätt att påstå att det var taskigt av Pernod Ricard att göra helt om och släppa denna NAS som är lagrad på Olorosofat endast.

Doften slår till direkt. Eldig, potent, ekig (på ett bra sätt), torkad frukt och kokt apelsin (marmelad).
En söt och angenämt kryddig smak möter tungan. Munkänslan är torr och eldig och citrustonerna väller fram mellan varven. Russin mot slutet och en eftersmak som inte vill släppa taget.
En solklar vinnare som piggar upp både doft och smaksinnen. Dessutom under 500-lappen.

Avslutningsvis konstaterar jag att The Glenlivet är bra grejer, om än något nedvattnade och tillrättalagda. En vanlig förekomst om man vill nå ut till den breda massan.
Riktigt bra prisklass ligger dessa buteljerna i åtminstone, det är inget snack om saken.

Stalltipset blir…håll utkik efter kommande Nadurra Oloroso, den är mycket väl värd sina pengar.

(Besökt 187 gånger, 1 besök i dag.)